I dag har vi haft andra stora gemensamma satsningen på implementering av vår nya läroplan Lgr 11. Jag tycker att det känns såå roligt och jag upplvede att våra pedagoger i kommunen är verkligt på hugget! Att vi får nya styrdokument är ett gyllene tillfälle att tillsammans ta krafttag! Vi har också dragit i gång arbetet med att göra en synvända i hela förhållningsättet till skolan! På alla nivåer - från Nämnd till klassrum! Vi ska vända på varje sten för att få ett bra utgångsläge för våra elever att få full pott och gå vidare till nya untmaningar, stärkt både kunskapsmässigt och som person när han/hon lämnar vår skola!
Bra jobbat alla pedagoer och rektorer i dag!
Nu kör vi!
här är en bra blogg att följa för reflektioner och synpunkter från annan pedagog:
http://korlingsord.se
måndag 21 mars 2011
torsdag 17 mars 2011
Skola och SJ i kris?
Jag sitter på tåget till Uppsala på väg till RUT – Rektorsutbildningen. Jag tar min vana trogen tidningen KUPÉ och börjar bläddra i den. Det är en utomordentlig bra tidning som jag tycker har utvecklats de senaste 10 åren från att ha varit en liten reklambilaga till att vara ett hett magasin som tar upp allsköns saker som ligger i tiden.
Detta nummer av tidningen har Henrik Dorsin på sin framsida – just nu i ropet som snåla Ove i Solsidan. Jag börjar bläddra i tidningen och fastnar för ledaren av Claes Salomonsson, chefsredaktör på Kupé. Han och jag har något gemensamt. Han berättar att när han talar om för folk att han jobbar på SJ, får han alltid någon historia om en resa personen har gjort eller en upplevelse omkring SJ. Alla har en relation till SJ. Precis så har vi det som jobbar i skolan. Alla har en relation till skolan, oftast handlar historierna om personens personliga upplevelser som elev, ibland kan det vara som förälder. Inte sällan har man vikarierat i skolan och tänkt: aldrig lärare.
Jag tycker att detta är jättespännande. Alla har en tanke om skolan. Till dagens RUT seminarier har vi fått läsa boken Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik som Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius är redaktörer för. En mycket spännande samling inlägg i den heta bedömningsdebatten. Bedömning av vad? Elevers kunskaper, skolans lyckande eller misslyckande, politikens kamp för att få fram sina ideologiska idéer. Och på vilka sätt har detta skett? Det som har fastnat hos mig är kapitlet om att skapa kris i skolan av Åsa Avdic, som handlar om hur man på politisk nivå kan tolka eller helt enkelt strunta i att tolka statistik och använda den samma för att måla upp en bild av Sveriges skola som en plantskola för huliganer med dålig kunskapsnivå. Det är precis det Jan Björklund har gjort under 2000-talet, trots att i Folkpartiets egen information Kris i skolan? Folkpartiet informerar 1989 s 3 lyfter fram följande: Om man tillräckligt många gånger säger att den svenska skolan är i kris, finns det en risk att människorna i systemet börjar tro att det är sant, även om deras egen vardagssituation är ganska bra. Därför bör man vara rädd om orden. Att Björklund som minister tolkar utifrån antagelser och gissningar är under all kritik.
Jag tycker vi ska ha en öppen skoldebatt där vi granskar våra metoder och vår verksamhet för elevernas måluppfyllelse. Som professionell ska granskningen vila på den verklighet vi lever i och inte på antagelser och gissningar utifrån internationell/nationell statistik. ska vi använda statistiken, behöver vi också veta vad som ligger bakom, vilka faktorer som ligger till grund för den. Det bör vi som professionella i verksamheten tänka på. Hoppas Björklund har kompetensutvecklat sig inom området för denna mandatperiod och inför ny internationell statistik. Men han borde väl ha personal på departementet som skötte detta åt sig?
Att alla har åsikter om skolan gör att det finns alltid något att samtala om, med både unga och äldre. Och så är det med SJ också. Alla har vi åkt tåg.
Skolan är samhället hjärta och de som jobbar där gör ett fantastiskt jobb. Men tyvärr har vi inte en skola som är för alla. Där du, Björklund, har du en nöt att knäcka!
Detta nummer av tidningen har Henrik Dorsin på sin framsida – just nu i ropet som snåla Ove i Solsidan. Jag börjar bläddra i tidningen och fastnar för ledaren av Claes Salomonsson, chefsredaktör på Kupé. Han och jag har något gemensamt. Han berättar att när han talar om för folk att han jobbar på SJ, får han alltid någon historia om en resa personen har gjort eller en upplevelse omkring SJ. Alla har en relation till SJ. Precis så har vi det som jobbar i skolan. Alla har en relation till skolan, oftast handlar historierna om personens personliga upplevelser som elev, ibland kan det vara som förälder. Inte sällan har man vikarierat i skolan och tänkt: aldrig lärare.
Jag tycker att detta är jättespännande. Alla har en tanke om skolan. Till dagens RUT seminarier har vi fått läsa boken Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik som Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius är redaktörer för. En mycket spännande samling inlägg i den heta bedömningsdebatten. Bedömning av vad? Elevers kunskaper, skolans lyckande eller misslyckande, politikens kamp för att få fram sina ideologiska idéer. Och på vilka sätt har detta skett? Det som har fastnat hos mig är kapitlet om att skapa kris i skolan av Åsa Avdic, som handlar om hur man på politisk nivå kan tolka eller helt enkelt strunta i att tolka statistik och använda den samma för att måla upp en bild av Sveriges skola som en plantskola för huliganer med dålig kunskapsnivå. Det är precis det Jan Björklund har gjort under 2000-talet, trots att i Folkpartiets egen information Kris i skolan? Folkpartiet informerar 1989 s 3 lyfter fram följande: Om man tillräckligt många gånger säger att den svenska skolan är i kris, finns det en risk att människorna i systemet börjar tro att det är sant, även om deras egen vardagssituation är ganska bra. Därför bör man vara rädd om orden. Att Björklund som minister tolkar utifrån antagelser och gissningar är under all kritik.
Jag tycker vi ska ha en öppen skoldebatt där vi granskar våra metoder och vår verksamhet för elevernas måluppfyllelse. Som professionell ska granskningen vila på den verklighet vi lever i och inte på antagelser och gissningar utifrån internationell/nationell statistik. ska vi använda statistiken, behöver vi också veta vad som ligger bakom, vilka faktorer som ligger till grund för den. Det bör vi som professionella i verksamheten tänka på. Hoppas Björklund har kompetensutvecklat sig inom området för denna mandatperiod och inför ny internationell statistik. Men han borde väl ha personal på departementet som skötte detta åt sig?
Att alla har åsikter om skolan gör att det finns alltid något att samtala om, med både unga och äldre. Och så är det med SJ också. Alla har vi åkt tåg.
Skolan är samhället hjärta och de som jobbar där gör ett fantastiskt jobb. Men tyvärr har vi inte en skola som är för alla. Där du, Björklund, har du en nöt att knäcka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
