Tuff period i sällskap med Skolinspektionen

Nu är den över, skolinspektionen, i alla fall den fysiska. Nu är den på gång, den delen av inspektionen som ger det mesta av den psykiska belastningen vid inspektion. Det handlar om när rapporterna i sin slutversion kommer ut och ligger där, texten, svart på vitt! Jag har fått första rapporten om Vuxenutbildningen.

Det har varit en spännande resa, men ack så tufft när beslut ligger och man helt enkelt blir sågad som pedagogisk ledare. Nu är det ju så att jag vet ju vad som ligger bakom alla bedömningspunkter, och det är ju bra för mig, men min personal som också blir bedömd, har ju inte i samma utsträckning blivit intervjuad av inspektörerna. De har verkligen gjort sitt bästa.

Pressen är ju alltid lika intresserad av att få grotta lite i eländet, så det har ju blivit någon artikel. I dagens GD finns det en nyanserad artikel eftersom de fick tag i både mig och nämndens ordförande och i AB är det en artkel baserad endast på de första fyra sidorna i beslutet. Men där ska vi ha ett möte med reportern. Det är bra, att det går att få prata och förtydliga.

Inspektörerna lyfter i rapporterna enbart det som avviker från våra styrdokument. Som när man är till bilbesiktningen. De skriver ju inte att de tycker att jag har en snygg rattmuff eller att bilen är ren inuti. Nää, i rapporten står det som strider mot gällande regler för en bil. Så att Skolinspektionen sa att vi har många goda pedagoger, och att vi ligger i framkant när det gäller att ta till oss ny forskning, det skriver dom inte i rapporten. Det får vi leva med!

I rektorsrollen ligger även att ta obekväma beslut. Det är inte alltid enkelt, och dilemmat är att det som kan komma ut som orsak till något beslut inte alls stämmer med verkligheten. Även om folk är upprörda, går det ju inte som rektor att gå ut och berätta de verkliga orsakerna som ligger bakom. Detta kan leda till mycket missförstånd. Men det är detta som är ledarskapets villkor. Med facit i hand ser jag ofta att ibland ofrivilliga förändringar blir väldigt bra för alla parter till slut. Ibland är man oförmögen att ta beslut om förändring på ett ”normalt” sätt.

Nu är det helg, det är strålande väder, jag skriver på mitt examensarbete i rektorsutbildningen som ska lämnas in i 80 % färdigt tillstånd på måndag. Det finns hopp om livet!

Ha det gott och tänk på att om du inte vet var du ska, kommer du att hamna någon annan stans!

Kurslitteratur eller glassiga modemagasin?

Jag är i konflikt! Med mig själv. Som prenumerant på ett antal tidningar som dimper in genom springan i dörren, blir jag ibland frustrerad.

I min rektorsroll så läser jag nu de sista poängen i kursen mål och resultatstyrning vid Rektorsutbildningen i Uppsala. Detta är andra året av tre och det är mängder av litteratur som ska plöjas igenom, det är mycket tankearbete och reflexion på praktiken som ska till innan man får något ner på papperet. Förutom detta har jag ett stort intresse för forskningsrapporter och övrig facklitteratur som hör rektorsjobbet till att hålla reda på. Det är så mycket jag vill läsa ibland, så att jag skulle kunna ta en vecka på hemmaplan och bara läsa och läsa.

Läsandet och ”forskandet” omkring uppdraget kickar i gång mig och det är på det viset jag hittar vägar i utvecklingsarbetet, inspiration till nya tankar och idéer. Hur gör andra? Vad har forskningen kommit fram till? Ingen spaning, ingen aning, är det någon som har sagt en gång..

Man skulle ju kunna tro att rektorsjobbet är enbart 40 timmar i veckan på plats bakom skrivbordet .. :), riktig så förhåller det sig inte för landets rektorer oavsett i vilken verksamhet man befinner sig kan jag tryggt påstå. Jag tror nog att det är det mest kompläxa uppdrag man kan ha.
Det finns ständigt ett flöde av arbete som man inte hinner på dagarna eftersom stor del av veckan går åt till möten. Jag gör mycket jobb på hemmaplan. Och det är ju fantastiskt att det går att göra det med hjälp av våra tekniska hjälpmedel. Dessutom är det skönt att få vara i fred från bruset om man ska skriva och formulera dig i olika rapporter och sammanställningar. MEN just nu har det känts som att jag inte har något privatliv ett tag och det är ju inte bra i längden.

Det är just i detta jag är i konflikt med mig själv!
Senaste tre nummer av min hälsa och träningstidning ligger olästa. Två nummer av min modemagasinsfavorit ligger halvlästa och nyss damp det ner ett nytt. Det finns två rapporter från Skolverket om analys av betyg som jag hemskt gärna vill läsa NU eftersom jag är mitt i arbetet med kvalitetsredovisningarna för både komvux och Perslundaskolan. Dessutom har jag en helt ny bok av Christian Lundahl som handlar om summativ och formativ bedömning i skolan. Den är jag JÄTTESUGEN på att läsa snarast, det är ett spännande område som det skrivs jättemycket om för tillfälle, särskilt med tanke på att vi nu i höst har gått in i ett helt nytt betygssystem. Sist men inte minst: Jag har litteratur till rektorsutbildningen som jag bör läsa SNARAST eftersom jag ska skriva ihop 80% av mitt ex arbete före mitten på oktober.

Vad ska jag prioritera? Denna känsla har jag ofta och jag kan inte koncentrera mig på nåt av det ovannämnde överhuvudtaget.

Jo, då tar jag bara och sätter mig i soffan, bullar upp ett gäng kuddar och tar till exempel mitt nya fina glassiga modemagasin som till stor del består av reklam (vem bryr sig bara det är vackert?) och bläddrar igenom, sedan läser jag en och annan artikel, och det bästa är att jag känner mig påfylld och med ny energi på en gång.

Sedan går det som en dans att titta på Skolverkets rapport om analys av betyg, eller att läsa om skolutecklingens många ansikten!

Koppla av med ett glassigt magasin ibland du också!