En annorlunda jul

God fortsättning på 2010 vill jag tillönska mina läsare!

Nu har det varit jullov från skola och arbete. Mycket skönt och behövligt för alla parter. I min familj bestämde vi ganska tidigt att vi skulle fira en annorlunda jul. Vi har de senaste åren rymt till stugan i Hälsingland, mysigt och opretentiöst, men ändå på hemmaplan, med skinka och köttbullar, lite lamm och annat smått och gott. Gran har vi också haft, inhämtat från skogarna omkring, inte helt lagligt, men.. markägaren har ett antal ”slygranar” att ta ifrån.

Under 2009 flyttade vi från vårt hus i Bomhus till lägenhet på söder i stan och det var ett jättejobb, dottern flyttade till egen lägenhet och sonen har gått sin första termin på Göranssonska i Sandviken. Min man och jag har jobbat för mycket som vanligt, och vi behövde vila oss från julstress, upplevde vi alla. VI bestämde oss att vi helt enkelt skulle resa till New York. Resan var bokad till den 22 december och att vila sig från julstress, blev till att oroa sig för förseningar och annat som var spådd skulle ske inför den stundande julhelgen. Vi studerade landningstider från Amsterdam till New York, Hur hade planen gått innan? Förseningar? Ankomsttider? Släkten i Norge ringde och var oroliga, ska ni fira jul på Schipol i Amsterdam? VI åkte till Arlanda och parkerade bilen. Vårt plan till Amsterdam gick på utsatt tid. När vi kom till Amsterdam var vårt plan till New York 1 timmer försenat. Det var allt. VI landade i New York vid 21.00-tiden lokal tid. Vid halv ett snåret på natten kom vi till hotel Hamton Inn mitt på Manhatten. Det var ett jättetrevligt turisthotell, med helt ok rum med frukost och övrig service.
Vi hade förberett oss en hel del, inte som mycket förhandsbokat förutom hockeybiljetter till en match mellan New York Rangers och New York Islanders på annandan.

Vi startade upp med att gå en hel del downtown Broadway och uptown Broadway med Times Square som en hållpunkt och möesplats. Vilket ställe! Hur mycket folk som helst, hur mycket neon som helst och världens största affischer – kändes som iallafall Vi lärde oss ganska snart hur gatunätet fungerade och shoppingen kom i gång. New York är helt enkelt både stort och smått, små pittoreska byggnader inklämde mellan glasfasader, små gröna ytor som små andningshål där man kunde sätta sig på en bänk om det var vår och sommar, men inte nu i kylan. Vi vandrade och vandrade. Upp för 5th Avenue, passerade Central Park, som i och för sig skulle vara värt ett besök, men det får vi ha till godo när det grönskar där. Upp till Metropolitan Museum of Art. Våra ungdomar var jätteduktiga både på att gå och att de följde med på museet.
Hockeyn i Madison Square Garden var resans höjdpunkt. 18 000 åskådare. Mycket folk äter och dricker enorma mängder öl under matchen, helt olikt hur det är hos oss. Stämningen var på topp och vi hade jättefina platser. Under matchen passade en kille på nära våran rad, att fria till sin flickvän, stor uppståndelse med kameror för visning på jumbotronen. Min son knuffade mig flera gånger och tyckte att jag skulle titta på matchen, men underhållningsvärdet runt omkring oss var lika stort som själva matchen. Henrik Lundquist nr 30 i Rangers gjorde ett bra jobb trots att de förlorade. Vi tillbringade en vecka i New York, turistade, shoppade och åt god mat, och med jättemycket kvar att se tills vi återkommer nästa gång, vände vi näsan hemåt den 29 december.

Lite oroade hade vi blivit när vi under veckan hörde på nyheterna om den sk ”kalsongmannen” eftersom vi skulle åka via Detroit på vägen hem, med ett Delta-plan. Men säkerheten är ju ganska bra, strax efter ett attentatsförsök. VI tog oss till flygplatsen lite tidigare än beräknat, just för att ha extra tid. Och det var tur för oss. Vi hade ganska tajt enligt vår tidtabell mellan flygen i Detroit, så när de såg detta på La Guardia i New York, bokade de in oss på ett tidigare plan. Tur var det, för när vi kom till gaten såg vi att det plan vi ursprungligen var bokad på var försenat. Om vi hade åkt senare till flygplatsen hade vi helt enkelt fått fira nyår på Detroits flygplats. Och det hade väl inte varit någon höjdare.

Under resan tänkte jag på att det vore kul att besöka den skola i Harlem som Lorriane Monroe, lärare och rektor, nu med eget utbildningsinstitut i New York, har arbetat med, jag skulle vilja ha besökt hennes institut när jag var där. Hennes utmanande tes är att skolan inte ska vara en avspegling av samhället utan skolan skall vara som vi vill att samhället skall vara. Jag ställer mig frågan: hur ska vi undvika att skolan förblir ”som den alltid har varit” – en egen ö där våra gamla rutiner styr det som eleverna får lära sig och på vilket sätt dom får lära sig? Detta ska vi fokusera på att förbättra på Perslundaskolan. För att kunna ge ungdomarna de bästa förutsättningar, behöver vi arbeta extra med vår kontakt utanför skolan. Samverkan skola-arbetsliv är livsviktigt för ungdomarna.

Vi kommer att påbörja det arbetet nu i vår och New York kommer jag säkerligen att återvända till flera gånger.