måndag 25 oktober 2010

Är det kul att vara rektor?

Denna fråga får jag från elever lite då och då. Och jag brukar svara att; jo, det är kul att vara rektor. Sedan när jag har svarat tänker jag på det jag svarade, är det verkligen kul att vara rektor?? En rektor sa vid ett tillfälle att det är ett självmordsuppdrag att vara rektor, och fler och fler kvinnor antar den utmaningen. Herregud, vad har jag gett mig in på? Finns det nåt jobb på Pressbyrån?

I går på Skolfront togs frågan upp om rektors uppdrag. Och rektor Helena från Ösbyskolan med 16 års erfarenhet sa nästan lika dant. Det är ett komplext uppdrag, med allt som ska göras: eleverna måluppfyllelse är det yttersta ansvaret, sedan kommer personalfrågor och ärenden, fortbildning och konferensplanering, EVK och andra möten, budgetarbete, likabehandlingsplaner, arbetsmiljöplan, möten med elevråd och elevskyddsombud, skyddsronder, tjänstefördelning, schemaarbete, timplan och enhetsråd. Sist men inte minst: stöd till elever med särskilda behov. Listan kan fyllas på med ytterligare punkter, det tar aldrig slut.

Men varför blev jag rektor då? Jag åker långt, och det är inte särskilt bra betalt! Jo, för att jag vill påverka, förändra och göra skillnad för ungdomarna. Känna att jag kan bygga förutsättningar för att de ska lyckas. Detta jobb kan jag omöjligt göra ensam. Så jag är också beroende av ett gäng kompetenta lärare som vill jobba med ungdomarna, och som också vill förändra.

Kommer vi att kunna förändra skolan? Eller är skolan en stor tung koloss som inte kan ruckas mer? Ibland kan jag tro att det kommer nog inte att hända något på ytterligare 20 år. Intentionerna i LPO94 inspirerade rektorer att vara pedagogisk ledare, men det har inte haft genomslagskraft och de flesta av Sveriges rektorer är just nu dyra administratörer av den anledningen att det är ramarna/budgeten som styr det hela!

Men jo, jag tror att vi kommer att kunna förändra. Men det kommer att ta tid. När jag kommer in i svackor, tänker jag att: nej, nu hittar jag ett annat jobb! Men vad skulle det vara? Jag tycker att kontakten med eleverna är så viktig, att få se eleverna växa från sjuor till nior, att när de lämnar oss med sitt lilla kuvert med betygen och blommor runt halsen, då bli man varm inuti och jätteglad att man har fått vara med och påverka deras framtid! Och man undvikar just då att tänka på hur mycket mer man skulle kunna gjort...

Ambition för mig är att leda arbetet framåt i skolan. Det måste finnas autonomi i mitt arbete för att jag ska trivas. Just nu när jag är på rektorsutbildning i Uppsala, kan jag bli förtvivlad över den konflikt jag kan uppleva mellan det statliga uppdraget och kommunens ramar. Detta är en svår balansgång som jag hoppas att jag få tillfälle att diskutera mer på rektorsutbildningen med andra rektorer. Att inte få jobba med et pedagogiska ledarskapet i skolan är ödesdigert för elevernas måluppfyllelse.

Förövrigt tycker jag att vi är på gång med skolutvecklingen i Ockelbo. Många små delar och projekt bidrar till att utvecklingen sakta men säkert går framåt. Det är också roligt att få vara med och implementera nya styrdokument i skolan. Det är med skräckblandat förtjusning vi tar oss an detta arbete. Jag hoppas och tror att de nya kursplanerna kommer att ge oss en ny skjuts för framtiden!

Jag önskar oss lycka till!

tisdag 19 oktober 2010

Nya tag......

Nu var det länge sedan jag var in och skrev något på min lilla blogg!
Jag hade som mål i år att jag skulle blogga varje vecka! Och nu är det dags för det! Ambitionen med långa och fylliga inlägg får helt enkelt sänkas till mindre och korta utifrån vad som händer på Perslunda och Komvux. Jag läser på rektorsprogrammet och det innebär att jag är borta lite då och då i från skolan och arbetsbelastningen är hög.

Denna veckan började med att några elever hade lagt in evenemang på Facebook där man bjuder in olika att delta. De evenemang vi reagerade på handlade om ren misshandel… ”Slå NN veckan” eller ”knuffa xx dagen”. Vi ser mycket allvarligt på de konsekvenser dessa ”groupmovements” får om de sätts i verket av alla som signar upp, till exempel skulle en elev kunna få upp till 140 knuffar eller slag under en dag! Ren och skär mobbning och misshandel. På en av listorna fanns även en vuxen vilket gör mig lite fundersam. På skolan pratar vi nu med både inblandade elever och alla andra om vikten av att inte signa upp sig på dessa listor och att ta ställning emot dessa listor och inbjudningar. Även om det enbart är menat som ”bara på skoj!” får man lära sig tänka på vilka konsekvenser det kan få att göra si eller så.

Denna problematik handlar om alla sociala medier och är absolut inte enbart knuten till Facebook. För att ungdomarna ska kunna får erfarenheten av att göra konsekvensanalyser innan de lägger ut sig själv eller andra på nätet, är det inte viktigt då att vi vuxna är kritiska och ifrågasättande? Detta handlar inte om att vara negativt inställd till att sociala medier finns, utan mer att hjälpa våra ungdomar att lära sig ta ansvar för sig själv och inte hamna i problem! Vi vuxna måste föra etiska samtal med våra ungdomar och vara förebilder. De gör inte som vi säger, dom gör som vi gör!

Vi för dessa resonemang varje dag i skolan med ungdomarna, nästan varje lektion hamnar vi i skolans värld på någon typ av värdegrundsfråga. Det är vår plattform att alla ska känna sig trygga, respekterade och att alla tar ansvar för sig själv och varandra. Du vuxen som vet att saker sker på skolan, att någon blir utsatt och tror att vi inte agerar, hör av deg till mig! Jag tycker att vi alla är ansvariga för detta, även om det inte handlar om ditt barn!

Vi vill veta vad som händer och sker för att kunna agera i tid och också kunna arbeta förebyggande. Utifrån vår elevenkät som vi gjorde i våras känner sig våra elever ganska trygga! Det är dags att göra en ny nu i oktober! Hoppas på bra resultat!

Alla föräldrar är förövrigt välkomna att besöka skolan och vara med på lektioner eller i matsalen någon dag och prata och umgås med Ockelbos fina ungdomar!