Mitt sommartal till eleverna i Ockelbo kyrka 2010-06-09

Nu är det åter dags att sätta punkt för ett skolår – ett skolår som har präglats av både glädje och sorg för oss på skolan och i kommunen! Jag skickar en tanke till Esa och hennes familj som blev tillbakaskickade till Kosovo, och tänker på det fantastiska engagemang som elever på skolan visade när vi kämpade för att beslutet skulle ändras. Och jag tänker på unga Niklas, som så tragiskt gick bort i vinter. Livet kan sättas på sin spets när vi måste förhålla oss till händelser vi inte har kunnat påverka.

Du som är nia och lämnar oss nu, kan jag få spekulera lite? Under tiden du har gått på Perslunda har du förmodligen blivit lite klokare, lite mer mogen, lite mer självständig, fått lite mer tro på dig själv och du är förmodligen skittrött på allt i hopa. Men känn dig stolt! Du har avslutat den obligatoriska grundskolan. Det som ligger framför dig nu, att sluta högstadiet och lämna det trygga vanliga, kan nog orsaka lite pirr i magen och ge lite separationsångest. Att ge sig in i nya utmaningar är däremot stärkande, kräver en liten portion av denna klokskap, mogenhet och självständighet och du kommer att växa.

I denna internet era som vi lever i, kan man läsa rankningar och topplistor lite varstans när vi är ute och surfar. Det är högsta betygen, bästa skolan, det kan handla om snyggast och häftigast, i alla möjliga och omöjliga kategorier. Viktigt att tänka på för alla er underbara unga människor, är att du är värdefull och duger precis som du är! Detta värde handlar inte om hur du presterar, eller hur du ser ut, eller om du får bästa betygen, eller presterar bäst på idrotten, eller har fått stipendium. Ditt värde handlar om att du duger som människa precis som du är, tro på dina kvaliteter som du har inom dig, du är en unik person. Jag känner mig stolt över att ha dig som elev på skolan. Du har gjort det jättebra, och för dig som ska fortsätta i höst, så är skolan inget utan dig, vi ska kämpa på tillsammans!

I denna stund ska vi fokusera på här och nu och tänka på det som ligger framför oss – ett långt och skönt sommarlov. Jag kanske är barnslig, och har en hel del av mitt barnasinne kvar, för alltid när stressen har lagt sig, och jag känner att vi kan sätta punkt, våra hjärtan är lätta och våra sinnen är fulla av glädje, tillvaron känns ljus och då tänker jag på Mowgli och Baloo i Djungelboken och det de sjunger i texten :

Var nöjd med allt som livet ger
Och allting som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär
Var glad och nöjd för vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här

Med dom orden så önskar jag er alla tack för i år och ha en skön sommar!

En termin är nästan till ända!

Vi har kommet tills slutet på ett läsår. Detta läsår som jag hade så många planer för när det gäller att organisera min dagliga verklighet. Jag skulle inte boka in för många möten varje dag, jag skulle endast ha EVK på tisdagar och onsdagar, jag skulle hålla mina fredagar bokningsfria mm mm. Hur har det gått med mina goda försett?

Jo, jag har kämpat och kämpat för att upprätthålla mina goda försett, men har inte lyckats särskilt bra :).

Kalendern har varit fullproppad med möten på möten. Knappt har det funnits tid emellan, och att förbereda sig inför möten är för det mesta enbart en utopi. Under våren har jag haft kanske tre dagar på hemmaplan, detta trots att jag tänkte att jag skulle jobba hemifrån sista fredagen varje månad. Jag har dessutom börjat läsa på rektorsprogrammet i Uppsala och det kräver sin tid. Wow – jag undrar om jag är riktigt klok eller så stämmer det som min kompis sa om mig när jag var i Bergen sist – att jag går på och har energi som en duracell-kanin. Men dessa tar ju slut? Jag vill absolut inte ta slut :) Jag tycker det är roligt. Jag kickar i gång på arbete, men är det sunt att bli betecknad som en duracell-kanin?
Min vän ger mig alltid mycket att tänka på.

Tekniken kan göra en tokig, men också hjälpa till att strukturera och planera. Jag är så glad för att jag har fått en ny bärbar dator där jag alltid har tillgång till mina dokument. Detta gör det lättare att alltid kunna ”titta in på jobbet”, skriva, ha koll mera på mina göras grejer, när jag får inspiration. Det är ett bra läge när jobbet ligger lite längre bort än 2 km.

Och hur kan jag planera inför nästa år för att lyckas bättre? Blir jag en bra chef när jag är stressad?

Jag tror att orsaken till att det blir så här är att vi brinner för det vi gör, men det finns ingen anledning att brinna upp. Vi vill hela tiden hjälpa till så att alla får sina möten innan terminen är slut, vi bokar upp en massa tider och ibland blir möten avbokade av olika orsaker då blir det bonustid.

Jag lovar mig själv att vi behöver mer långsiktighet, vi vet när saker ska hända, när organisationen ska sättas och när planering och schema bör vara klart. Egentligen borde vi ligga steget före, redan innan terminen börjar är det klart vad viska göra. Är det detta som är lösningen för ett lugnare avslut på terminerna? Vi får se. Det enda vi kan göra är att försöka att tillsammans komma på hur vi kan organisera oss så att vår vardag blir så angenäm och stressfri som möjligt. Jag kommer fortfarande att kämpa på med att försöka begränsa möten till två per dag, samt att enbart ha ett fåtal evk per vecka. Då blir kvaliteten bättre!

Tack för detta läsår och ha en underbar sommar med massor med sol och bad, glass och god mat!