Läraren behövs!

I dag har jag lyssnat till Bengt Söderhäll från Högskolan i Gävle som argumenterar omkring och ger oss olika verktyg under rubriken ”Läraren behövs”. Genom poesi och skönlitteratur ger han oss olika vinklingar på läraruppdraget. Fram ur texterna kommer gamla bilder av läraryrket, även gällande i dagens lärargärning. Vi kommer ibland in på tid och möjligheter till fördjupning och pedagogiska samtal i skolan, viktiga ingredienser för att utveckla lärandet i klassrummet och därigenom utveckla skolan. Bengt – tack för en fin dag!

Antonovskys begerepp Känsla av sammanhang och mening – KASAM - är en förutsättning för att vi ska göra ett gott jobb. Som pedagogisk ledare i skolan vill man ge lärarna möjligheter till fördjupning, belysa deras uppdrag ur olika synvinklar, provocera, få fram nytt tänk, utveckla deras tankar och gärning så att det även i fortsättningen ska ha en hög grad av KASAM. Mår lärarna bra, mår eleverna bra.

Under föreläsningen börjar tankar fara genom mitt huvud. Hur upplevs ledarskapet i skolan? Hos mig? Hur använder jag min tid? Många frågor poppar upp och jag börjar ifrågasätta min gärning. Duger jag? Har jag en känsla av KASAM i mitt uppdrag? Har jag förutsättningar för att vara en pedagogisk ledare? Kan jag klara av uppdraget som chef och ledare? Har jag förmåga att leda arbetet till fördjupad kunskap hos var och en som ska leda till att eleven når sitt mål?

Jag frågade min chef varför de valde mig till rektor förra hösten, ”Du har visioner” var svaret jag fick. Hur ska man mantla det? Har jag kvar mina visioner efter ett år på posten som rektor? Jo, jag har visioner. Och jag vill leva mina visioner. Visioner om att kunna stödja lärarna i deras utveckling till konstnärliga ledare i klassrummet, där de kan få fram, med olika metoder, det lilla extra hos varje elev, utan att fokusera på problem, eller kalla någon lat eller svag. Där lärarna upplever KASAM i vardagen när varje elev i klassrummet har fått med sig, utifrån sin individuella lärstil, det hon behöver för att nå sina mål. När det är elevens behov och dialog om önskemål som styr, och inte en planering som redan är klar innan eleverna kommer till skolan. En verksamhet där alla har fokus på eleven, och delaktighet finns på alla nivåer. Där respekten för individen och de möjligheter vi vill finna för henne för att hon ska nå sitt mål, gör oss till konstnärer. Uppfinningsrika, flexibla och fantasifulla. Ibland måste vi trolla med knäna för att få till det. Dit vill jag komma fort. Är detta visioner eller är det mitt läroplansuppdrag att se till att det är på detta viset? Just nu upplever jag det som en vision – men det är också ett mål och vår skyldighet och jag är helt övertygad om att vi kommer att nå dit! Det är till detta arbete jag vill använder kraft och energi.

Just nu går min tid till att reda ut trakasserier via Internet – subtila, fula utlåtanden som är fruktansvärda och kränkande för den som känner igen sig och tar åt sig, och som även strider mot internetregler för de olika sidorna. Det utövas också en stor portion av härskartekniker i våra korridorer bland en del av tjejerna på skolan. Detta måste vi sätta stopp för. Hur ska vi få bukt med detta utan att någon blir mer lidande? Ett delikat problem, där jag kommer att ta hjälp av vår likabehandlingsplan, vårt antimobbningsteam, livskunskapslektioner samt polisen. VI HAR NOLL TOLERANS MOT MOBBNING OCH KRÄNKANDE BEHANDLING PÅ SKOLAN! Och vi ska få bukt med probelmet!