Skolan, ett centrum för mobbning och kränkande behandling??

I dagens GD (2009-03-22) läser jag ett inlägg där en elev beskriver att många elever upplever söndagen som ett helvete eftersom nästa dag är en ny skoldag. Det gör mig ledsen att elever över huvudtaget ska behöva känna så. Men det är verkligheten vi lever i. Många elever upplever sig mobbad och trakasserad i skolan varje dag, och det kan ge förödande konsekvenser för en elev på många olika plan. Förutom att man kan drabbas av både fysiska och psykiska men för livet, ligger en mobbad elevs fokus på att ta sig igenom dagen på bästa sätt och inte på hur man ska ta sig igenom ämnena och proven på bästa sätt. Konsekvensen kan bli att man får läsa om hela högstadiet som vuxen – om man orkar.

Skolan ska följa de lagar och regler som gäller för skolans verksamhet. Det råder det ingen tvekan om. Vi ska aktivt arbeta för att alla barn och ungdomar ska trivas och kunna vistas i skolan utan att vara orolig för att bli kränkt eller utsatt för mobbning av vare sig kamrater eller lärare. Ändå händer det. Trots att vi jobbar varje vecka med värdegrunden, både på schemalagd tid, och i ständiga dialoger och möten med eleverna. Vad är det som är svårt att fatta? Vad gör vi för fel? Och hur kan någon gå runt och tro att det finns särskilda rättigheter för vissa att bete sig som svin mot sina kamrater/elever/lärare?

För mig är det inte konstigt att det uppstår konflikter. Hos oss i Perslundaskolan går det 227 elever och det jobbar ett 30-tal lärare på skolan. Det är en dynamisk verksamhet där det händer fort när det händer. I skolan är det alltid en balansgång mellan elevens integritet och vår skyldighet att agera. Ibland är vi för vaga och otydliga om vad som gäller eller för rädda för att sätta ner foten och säga att ”nu gör vi så här för detta är våra rutiner”. Ibland går vi för långt och en fjäder kan bli till en elefant. Rutiner ska vi ha, och de är lagstadgade, men kan också vara svåra att rätta sig efter, eftersom vi agerar i sociala situationer och hanterar individer, alla olika på sitt sätt. Vi kan inte alltid hantera situationer med standardlösningar, oavsett hur många Likabehandlingsplaner och rutiner vi har. Ibland krävs det magkänsla från vår personal i de olika situationer vi hamnar i och vi är, som våra elever, människor. Ibland med facit i hand kunde vi ha handlat annorlunda.

Vi måste ständigt föra en dialog med elever och lärare om hur respekt och trygghet uppstår mellan individer. Dialogen måste hållas varm, vi måste förmedla kunskap om att konflikter inte är farliga, att man kan tycka olika, se olika ut eller har olika sätt att bete sig. Vi har alla något som är särskilt och speciellt. Det gäller att man bemöter det respektfyllt och inte föraktfullt. Där spelar vi vuxna i skolan en särskild roll i arbetet med att vara bra förebilder för eleverna. Ingen av oss äger något ”facit” med rätten till sanningen om vem som är normal och onormal. Ingen elev eller lärare ska behöva bära en ryggsäck som enbart fylls på med negativa händelser och dåligt rykte för varje dag som går.

Vi ska i skolan skapa ett klimat med tydlig 0-tolerans mot mobbning och kränkande behandling och vi vuxna måste rannsaka oss själva om det är rätt läge för skämt och ironi. Genom att vi i skolan ständigt ifrågasätter nedlåtande uttalande, skiljer på person och handling och ger varje individ rätt till en ny dag, så öppnar vi upp för samma tänk hos våra elever. Vi måste tänka långsiktigt, vi vuxna får aldrig ge upp, vi måste jobba med detta i samverkan med hemmen.

Vilken underbar tid det är - våren!

Nu går våra nior in i slutspurten för sin grundskoletid. Vilken känsla det måste vara. Ni kämpar bra och gör ett strålande jobb! Nio år i skolan - rakt ut i sommarledighet för att ladda inför gymnasiet. Det är två veckor kvar till påsklovet - några nior har kvar sin prao. Från påsklovet är det endast sju - 7 - veckor kvar. KÄMPA PÅ hälsar jag eleverna och till er vårdnadshavare: Stödja, puscha, lirka och locka! det är kämpigt men det lönar sig.

Själv ger våren mig mycket ny energi! Och denna vår är särskild speciell. Efter 18 år i radhus i Bomhus har vi köpt en lägenhet i centrala Gävle. Hur gör man när man ska reducera 200 kvm till 100 kvm? Väl, det får jag klura på under hela våren - flytten blir i augusti. Det är helt otroligt hur mycket prylar man kan spara genom åren - barnens alla saker kan man aldrig göra sig av med! Det är fullt överallt... En loppis får det bli!

Må så gott i vårvärmen!

Bio, eko-kök, sportlov och kungliheter!

Nu har sportlovet avverkats och det stundar en ny vecka för oss alla. De senaste två veckorna har varit händelsesrika för oss som lever och andas Perslundaskolan! Lite omtumlande är det både att ha två invigningar på en dag med självaste landshövdingen som band-klippare och veckan efter så har vi i skolan närt en prins vid vårt bröst!

Att Barbro Holmberg ville komma och förgylla vår dag den 19/2 är vi evigt tacksamma för. Det vi också kan prisa oss lyckliga för är att vi har människor i Ockelbo som hjälper oss - utan kostnad! Stort tack till dig, Eckardt Rahna för ditt snickeri-stöd och all den tid du har lagt i bion. Utan dig hade det inte blivit någon invigning där den 19/2. Sedan har vi ju vårt egna fantastiska Perslunda All Stars med solist Frida Heimer. Jag blir så varm i hjärtat och lycklig när ni gör ert framträdande. Det är tur att vi har den framstående Kulturskolan i Ockelbo. Eko-köket invigdes också av Barbro Holmberg och vi hade turen att ha Carola Magnusson hos oss igen. Våra egna fantastiska eko-kockar, Ulrika och Carina, hade gjort en supergod lunch för dagen, en lunch som föll vår landshövding på läppen. En riktigt lyckad dag blev det!

Under den gågna sporlovsveckan hade vi rektorer i Ockelbo turen att vara på seminarium i Stockholm. Många spännande ämnen lyftes under två intensiva dagar. Det som gjorde veckan än mer intensiv var Daniels och Viktorias tillkännagivande om fölovningen. Jag blev lite tårögd när jag såg dom i soffan. Det är skönt att vara royalist så att man inte behöver tänka ut så mycket republikanska tankar under en vecka, republikanska föreningen hade fått fem nya medlemmar efter nyheten. Själv fick jag kommendera skolassitenten till skolan för att ta hand om pressen. Det finns tydligen ett sug efter "stoff" om Daniel.

Passa på att titta på Lilla Aktuellt som gjorde ett fantastisk reportage om En Spänn i veckan med anledning av förlovningen. Den intervju med Daniel Westling som gjordes 2004 av En Spänns reportrar har citerats i många rikstidningar. Jag hoppas verkligen att Klara och Hannah får sin dröm uppfyllt - en ny intervju med Daniel. Daniel ska alltid känna sig välkommen till sin skola!Nu går vi in i våren - det blir ljusare, snön smälter i solen - det känns fint!